torsdag 2 april 2009

Tankar..

Hej go vänner!

Här sitter jag och ögonen har knappt torkat upp, för en stund sen rann tårarna nedför kinderna.. Jag läste lite på era bloggar och hamnade till slut på Sabinas blogg, jag tror att jag har varit där förut och reagerade nästan samma då.. Det kan bero på att jag är lite skör just nu, men jag kunde inte hejda tårarna.. när jag läste om hennes kamp mot cancern som hon till sist förlorade.. jag kom att tänka på allt man går och gnäller om när andra har det så jävligt.. Allt bara rann över.. och visst är det skönt ibland när det händer? Jag tror att det är nyttigt för själen att gråta! Att få släppa på trycket lite..


Jag ställde mina gamla penslar och en sax jag fått av min goa vän Sofi i mitt litermått..



Visst blir man påmind ibland om att man ska leva livet här och nu.. och vara glad över det lilla, en fågel som kvittrar så härligt som den gjorde som flög över mitt huvud förut mot den blå himlen, en hund som kommer och slickar tårarna när man är ledsen eller att få njuta av den ljumma värme som på promenaden ikväll.. Varför blir det alltid att man tänker mest på hur dålig man är, att man inte har nog, att man vill ha mer, att man inte kan, att man inte är bra som man är..

Vackert i sin enkelhet tycker jag..

Avslutar med en dikt jag skrev härom kvällen.. som har med kvällens tankar att göra.. och med min gamla klocka, som ju inte tickar längre...

Stanna tiden

Lev blott nu för en stund

Stanna tiden

Stanna upp och tänk en sekund

Stoppa tiden

Vråla nej när någon trycker!

Hindra tiden

Stå kvar när någon rycker

Stanna tiden

Gråt och dansa med mig

eller förlora dig själv...


Som sagt, jag är skör just nu..
Kram /Anna

9 kommentarer:

Domus Dulcis Domus sa...

Låter jobbigt det där.... ta hand om dig... finner inga andra ord... tänker på dig// Kram Ulrika

Grodmamman sa...

Har följt Sabinas blogg ett tag. Grät över att hon förlorade kampen.
Visst ska man leva i nuet, men det är svårt.
Jag skulle också behöva låta tårarna rinna och jag tänkte se om det går till filmen "Vid din sida" på lördag.
Ta hand om dig!
Kram

MiaMaria sa...

Hej!

Var också inne där...och reagerade likadant....sorgligt så att det inte finns ord..bara tomhet. Tänk att livet kan vara så orättvist...

Sköt om dig!
MiaMaria

Lilla huset på prärien sa...

Åh ja, jag satt också här och bölade hur mycket som helst. 34 år... så hemskt! Det kunde varit jag. Det kunde varit vem som helst. Jag är glad över att påminnas hur skört livet är. Är tacksam över det jag har.

Vilken fin dikt du har skrivit.

Kram Jenny

rosenskära sa...

Den som vågar vara skör är den som är starkast.

/Lena

houseofchandeliers and vintage sa...

Hejsan.
Nämen är det sant att du tagit bilderna själv.Jag bara älskar dina bilder, de är sååå underbara.
Vad det gäller svårigheter så skulle jag vilja ge ett gott råd, om jag får.
Jag har haft båda mina föräldrar dog i cancer och jag har själv varit med om väldigt tunga saker.
Vet du vad jag har beslutat och kommit på för att må bra och inte dras ner.
Jag läser aldrig om människor som har det svårt, eller har cancer.
Jag har lärt mig att det drar bara ner.
Sen har jag lärt mig att vi har alla svårigheter, i olika grad och vi har olika styrka att klara dem.
Mitt absolut bästa beslut har varit att välja bort att läsa om andras svårigheter(jag kan ju inte råda någon, men jag gör det ändå)
Vi människor ska inte skämmas för att vi inte orkar med alla olyckor i denna värden, eftersom då finns det hur mycket som helst av dem, vi kommer ändå förr eller senare att ställas inför döden.
Och jag håller fullständigt med dig, njut av var dag älska dig själv, tyck att du är underbar, att livet är vackert.
Se livet som ett stort smörgåsbord.
Man ska inte ta på sig andras olyckor och man ska inte heller känna skuld for om man har det bra eller mår bra,om man kan det, bara glädjas.
Kram Zara

lottens vita och gröna sa...

hej gumma, vi är sköra tillsammans going, storvarmkram till dig, underbar dikt, jag var med inne hos sabrina...alltså det är är så man inte finner ord...

kraaaaaaaaaaam lotten

Hem och Lycka sa...

Tänkvärda vackra ord.. Såg också Sabinas blogg och kunde inte heller låta bli att gråta en skvätt. Usch vad livet är grymt!

kram

Designe sa...

Vilka vackra bilder! Usch så hemskt att hon förlorade kampen..har inte läst det själv. Håller med om att det kan va bra att släppa på trycket ibland och låta tårarna komma. Man har det ju ganska bra själv faktiskt..är bra att komma ihåg! Va duktig du är som skriver dikter! Sånt kan inte jag! Kram :)