Bok- och hustankar..

Tänk om det ändå vore lika lockande och "jag kan inte sluta läsa"-härligt att studera sina läkemedels- och sjukdomsböcker som det är att ögna i den här skönheten..

Jag fick den i julklapp... av mig själv! =) åhh jag älskar den.. Sambon frågade mig igår kväll; "varför klappar du boken?" hihi.. Jag ville väl antaglligen visa den hur mycket jag tycker om den.. ;) Han tyckte också att det var väldigt kul att sitta och peka ut saker som jag införskaffat mig, som fanns med i boken.. emellanåt gormade han till bredvid mig i soffan "en sån har du! och en sån med!" Jag som satt där och drömde mig bort (och ibland koncentrerade mig för att läsa den danska texten) höll på att flyga en meter upp i luften.. =)

Saken är den att igår var vi och tittade på ett underbart hus.. Ett Anna-hus.. det är då jag börjar drömma ännu mer än vanligt, det är då jag plöjer igenom inredningstidningar på kvällen.. Flera av mina kompisar och även mina föräldrar har sagt till mig att "det där är verkligen din typ av hus".. nackdelen är ju att det inte ligger i orten där min sambo är uppvuxen och där vi alltså bor nu.. Det ligger en mil härifrån (ve och fasa).. och det vill jag lova, är inte lätt att övertala honom om att det faktiskt finns liv därborta också!! Jag tror jag är kär.. det får tydligen bli sambon eller huset..

Hursomhelst har jag en ovana när det kommer till hustittning.. Så fort jag sätter min fot innanför dörren (i det här fallet var det en glasveranda med två gamla pardörrar) börjar min hjärna arbeta.. och sen fortsätter den.. och fortsätter tills jag i huvudet och tankarna har möblerat och inrett hela huset.. Det roligaste för mig att drömma om är köket.. Hur ska jag få till mitt drömkök här tro? Kan bänken vara där framför fönstret med en porslinsho, gammaldags blandare, pärlspont.. kan man få in en vedspis i det hörnet? och ett skafferi kan man kanske bygga där borta...

Och var ska jag ha mitt infällda fönster? Tassbadkaret? Ja jag säger då det, jag är inredningssjuk.. det bara är så.. jag kan inte hjälpa det.. när jag hamnar i ett hus med så mycket gammalt bevarat väcks något i mig.. ett ha-begär.. Vissa gånger kan jag efter ett tag förlika mig med att huset kanske inte kommer att bli vårt.. men ibland är det svårt.. Som när jag nästan hade tårar i ögonen och sade ja men vi kan nog klara det, fast huset (det var bland de första vi tittade på) hade stigit en miljon i budgivningen..

Jag vet ju.. att det inte finns så många av dem.. inte som det här.. där allt finns kvar.. trägolvet, fönstren, glasverandan, kakelugnarna...

Ja vänner, vad hade ni gjort om ni varit i min sits? Vem hade ni valt??

/Anna (som hus- och bokbabbel till trots hoppas alla haft en skön påskhelg!!)