lördag 20 september 2008

Livstecken..

Hej allihop!
Nu kände jag att det var dags för ett livstecken från mig. Allt är ok, men ekorrhjulet snurrar lika fort som förut. Jag börjar fundera på om jag har en lägre stresströskel än alla andra? Det verkar som alla andra klarar av pressen bättre än mig. Ni vet vilken press jag pratar om; man ska vara fin (gärna smal också), motionera, ha ett fint hem, ett bra jobb, ett bra, jämlikt förhållande med ett bra sexliv (ja är det ingen mer än jag som reagerat på hur ofta tidningarna skriver om hur just DU får ett bättre sexliv?). Men man ska också hinna umgås med kompisar och familj, vara med på fester och tillställningar, klippa sig och shoppa nytt smink och snygga kläder till sig själv. Man får inte heller glömma att ta hand om sig själv och sin kropp, att prioritera sig själv och att slappna av. Men hallå, när ska man hinna det då?! ;)
Just nu består mina tankar i; leta hus, få ordning hemma, måla mina projekt och pynta, umgås mer med sambon, umgås med vännerna och ordna ihop något kul, motionera och göra sånt som jag tycker är roligt.
I skolan och på praktiken säger de att det är lika bra att jag stoppar mitt liv åt sidan ett tag, och fokuserar på det jag ska göra där. Jag ska lära mig allt genom att öva på praktiken, läsa och skriva arbeten. Förra helgen hade jag planerat att åka till Öland, eftersom en kompis som jag inte sett på ett par år hade födelsedagsfest. Min handledare på praktiken sade att jag skulle vara på praktiken den helgen, så jag fick skippa det jag ville. Dessutom ringer de från mitt extrajobb och frågar om jag vill jobba, men nej, jag ska istället "jobba gratis". När jag gick hem från praktiken igår eftermiddag sade handledaren; ta med dig FASS (ett uppslag över alla läkemedel på typ 1000 sidor) och läs i helgen. Hallå!?
Just nu skulle jag bara vilja jobba, så att lite pengar kommer in, och det viktigaste; så att jag är ledig när jag är ledig. Tänk vad skönt att inte ha pressen att läsa hängande över sig hela tiden, även när man kommer hem.
Jag får verkligen ursäkta mig, detta blev ett långt inlägg om personliga saker, hoppas att ni inte tröttnar på att kika in här nu, till denna negativa, stressade och romanskrivande tjej i skattkammaren..
När jag började skriva inlägget, TÄNKTE jag faktiskt visa det här;
Lite höst-bilder från Kinnekulle och naturen runt Hällekis Säteri som ligger där. Det är en av mina favoritplatser på jorden. Säteriet har en restaurang och café, en klädbutik, ofta utställningar och olika arrangemang anordnas med jämna mellanrum. På hösten någon gång brukar de anordna en julmässa. Jag har varit där en gång och ska verkligen försöka att inte missa den iår.
Kinnekulle har för övrigt väldigt fina vandringsleder som jag gärna skulle vilja gå. Det kommer att ske vilket år som helst nu.. =)

Nu ska jag städa. Man kanske skulle sätta på en skiva med bra musik att sjunga med till? Det brukar gå lättare då.
Vi får se när jag hinner göra ett nytt inlägg igen, men ni vet att jag kikar in till er så ofta jag kan. Hoppas alla får en trevlig helg.
Kram /Anna
PS. Tusen tack alla ni som skrev värmande kommentarer till förra inlägget!! Ni är fantastiska!

15 kommentarer:

Gårdsromantik sa...

Fy .. så är det ju att plugga. Tur att man blir färdig så småningom.
Du får fantisera om hur härligt det kommer att bli då!

Kram Maud

Lilla huset på prärien sa...

Åh Anna, jag känner så himla väl igen mig i ALLT du skriver. Precis så har jag det också!! Shit nu ringer det på dörren... måste kolla vem det är...

Tänker på dig!

Stor kram från mig!

J

lottens vita och gröna sa...

hallå där gumselumsan, är precis likadan, tror jämt att alla andra fixar och trixar och får till det...hoppas att din praktik blir en bra erfarenhet, låter trist att läsa fass...men säkert väldigt bra att kunna!
att lära sig lyssna på sin egen röst, det är nog det som är livetsprövning!
ha det gott vännen! varmkram lotten

Grodmamman sa...

Tyckte jag kände igen mig på bilderna!=)
Tråkigt att du inte hinner med livet just nu, men kul att få ett livstecken ifrån dig!
Kram

Helena Dovier sa...

Ja, fy farao, jag kommer ihåg hur det var att plugga och aldrig vara ledig mer än helgen efter tentan. För egen del brukar jag nog sålla bort det mesta som inte är absolut nödvändigt när jag är i sådana lägen, och så får jag stålsätta mig för att inte tänka för långt framåt och för att inte måla f-n på väggen. Just att måla den lede på väggen är annars en av mina bästa grenar ;-).

Om du mot all förmodan får en lördagförmiddag över och vill åka till loppis-Mekkat i Göteborg får du gärna hänga med mig, det vore jätteroligt. Det är bara att hojta i så fall!

Kram från Helena

~Anitas Ljuva Rum~ sa...

Ja hela livet är en massa måsten...Extra jobbigt är det att du inte får någon tid över att bara vara. Men det är nog bara en övergångsperiod ska du se.

Ja själv har jag plockat bort en massa måsten. Dammråttorna ser jag bara som änglarnas tofflor, vikten...ja den ska vi inte tala om (tur att jag har en make som tänder på mullig =)) och tyärr så har jag nog satt mina vänner åt sidan. Ja man vill så mycket men hinner inte... man är bara en person.

Kram på dig govännen!

MiaMaria sa...

Hej!

Kul att höra från dig.....

HA´en toppen vecka!
MiaMaria

Millas hem sa...

Hej!
Det allra viktigaste är prioriteringarna vi gör, vilket förstås inte alltid är helt lätt!

Sköt om dig!
Kram Camilla

Tidsmästarinnan sa...

Ooh! jag blir stressad bara av att läsa om allt du måste hinna med just nu!
Hoppas det är en väldigt begränsad tid det kommer att vara så här mycket, lite andrum måste du ju bara få!!
Stor kram till dig och önskar dig ett helt lass med extra timmar till vila och att samla kraft...

Vad härligt det verkar runt Kinnekulle! Dit vill jag åka!!

Kram igen från
Susanne

Skattelyckan sa...

Bara skönt att läsa att det finns fler mänskliga personer här i världen. Vissa säger att det tar bara fem minuter av det och det andra. Som att göra 100 situps om dagen. Men slår man ihop alla ditten och datten så räcker inte dygnet till helt enkelt.
Trivs också på Kinnekulle. Västergötalands svar på Österlen. Hade jag inte varit så hemmakär så hade jag flyttat dit. Kul att du tog upp det. Trevlig blogg - får titta in fler gånger!

Lilla Blanka sa...

Hej goa Anna!

Kram vännen..jag förstår hur du känner dig..ibland är det där ekorrhjulet så himla elakt, snurrar så fort så man blir alldeles yr...hoppas du hittar en väg ut och "landar" mjukt.

Jag har varit hemma två dagar med nån bacill, och det har fått mig att tänka på hur många av oss har det..ett otroligt flängande och alltid har man dåligt samvete för nåt eller känner sig ful och oduglig..

Jag tror vi har alldeles för höga krav men att det är väldigt svårt att komma ur det här ekorrhjulet..

Stor bamsekram vännen!
Mia

Lilla huset på prärien sa...

Hej Anna!

Jag måste bara skriva och berätta hur MYCKET jag uppskattar dina söta kommentarer. Jag har fått flera stycken och du ska veta att jag blir så himla GLAD! Du verkar vara en så himla söt o go tjej.

Kram Jenny

Viveka i Bläckhornet sa...

Hej vännen!
Kika in i mitt nästa inlägg ska du få läsa några fantastiska rader...något som vi alla borde tänka på oftare.
Ha det så gott Viveka

Ann-Catrin sa...

Hej goa du!

jag kommer ihåg det där när jag pluggade för ett tag sen.. på pricken att det är så!!

jag skickar dig en STOR styrkekram till DIG!!

som du skriver är det som gör din blogg till något alldeles extra!
Ann-catrin

IKT i min vardag sa...

Tyvärr är det så för det flesta någon gång i livet. Man vill så mycket, vill göra så mycket, måste så mycket. Tillslut får man inse att dygnet bara har 24 timmar. jag kan känna just nu att jag inte hinner med mitt jobb, det är sååå mycket hela tiden. Men jag tänker att det jag inte hinner, hinner jag inte och då kanske det märks för ledningen bl a att vi har förmycket på oss att göra...Nu fick du lite många tankar från mig, det var inte meningen. Men jag tror att det vänder snart, det brukar finnas en ände för det mesta.

Kram Linda