Livstecken..

Hej allihop!

Nu kände jag att det var dags för ett livstecken från mig. Allt är ok, men ekorrhjulet snurrar lika fort som förut. Jag börjar fundera på om jag har en lägre stresströskel än alla andra? Det verkar som alla andra klarar av pressen bättre än mig. Ni vet vilken press jag pratar om; man ska vara fin (gärna smal också), motionera, ha ett fint hem, ett bra jobb, ett bra, jämlikt förhållande med ett bra sexliv (ja är det ingen mer än jag som reagerat på hur ofta tidningarna skriver om hur just DU får ett bättre sexliv?). Men man ska också hinna umgås med kompisar och familj, vara med på fester och tillställningar, klippa sig och shoppa nytt smink och snygga kläder till sig själv. Man får inte heller glömma att ta hand om sig själv och sin kropp, att prioritera sig själv och att slappna av. Men hallå, när ska man hinna det då?! ;)

Just nu består mina tankar i; leta hus, få ordning hemma, måla mina projekt och pynta, umgås mer med sambon, umgås med vännerna och ordna ihop något kul, motionera och göra sånt som jag tycker är roligt.

I skolan och på praktiken säger de att det är lika bra att jag stoppar mitt liv åt sidan ett tag, och fokuserar på det jag ska göra där. Jag ska lära mig allt genom att öva på praktiken, läsa och skriva arbeten. Förra helgen hade jag planerat att åka till Öland, eftersom en kompis som jag inte sett på ett par år hade födelsedagsfest. Min handledare på praktiken sade att jag skulle vara på praktiken den helgen, så jag fick skippa det jag ville. Dessutom ringer de från mitt extrajobb och frågar om jag vill jobba, men nej, jag ska istället "jobba gratis". När jag gick hem från praktiken igår eftermiddag sade handledaren; ta med dig FASS (ett uppslag över alla läkemedel på typ 1000 sidor) och läs i helgen. Hallå!?

Just nu skulle jag bara vilja jobba, så att lite pengar kommer in, och det viktigaste; så att jag är ledig när jag är ledig. Tänk vad skönt att inte ha pressen att läsa hängande över sig hela tiden, även när man kommer hem.

Jag får verkligen ursäkta mig, detta blev ett långt inlägg om personliga saker, hoppas att ni inte tröttnar på att kika in här nu, till denna negativa, stressade och romanskrivande tjej i skattkammaren..

När jag började skriva inlägget, TÄNKTE jag faktiskt visa det här;

Lite höst-bilder från Kinnekulle och naturen runt Hällekis Säteri som ligger där. Det är en av mina favoritplatser på jorden. Säteriet har en restaurang och café, en klädbutik, ofta utställningar och olika arrangemang anordnas med jämna mellanrum. På hösten någon gång brukar de anordna en julmässa. Jag har varit där en gång och ska verkligen försöka att inte missa den iår.

Kinnekulle har för övrigt väldigt fina vandringsleder som jag gärna skulle vilja gå. Det kommer att ske vilket år som helst nu.. =)

Nu ska jag städa. Man kanske skulle sätta på en skiva med bra musik att sjunga med till? Det brukar gå lättare då.

Vi får se när jag hinner göra ett nytt inlägg igen, men ni vet att jag kikar in till er så ofta jag kan. Hoppas alla får en trevlig helg.

Kram /Anna

PS. Tusen tack alla ni som skrev värmande kommentarer till förra inlägget!! Ni är fantastiska!