Eftertanke och tacksamhet

Jag kan inte sluta gråta. Jag brukar drömma mardrömmar om att mina barn ska försvinna, bli tagna ifrån mig.. Lisas familj har levt i den mardrömmen nu, och igår fick de det mest fruktansvärda beskedet. Deras mardröm tar inte slut, de får inte vakna upp och kallsvettiga springa och titta till sitt barn, som jag brukar göra. Kan inte ens föreställa mig, jag fullkomligt lider med dem. Jag tittar på mina två fina barn som ligger bredvid mig i sängen och på ett sätt vill jag inte att ni ska växa upp, jag vill inte släppa ut er själva i denna värld.  

Idag har varit en känslornas dag. Jag vet inte varför, kanske för att dramat utspelat sig så nära mig geografiskt, kanske för att jag blivit mamma själv och är livrädd att något ska hända dem, men det här har berört mig djupt. Och slutet blev det mest fruktansvärda. Mina tankar går till familj och anhöriga till Lisa. Ett ljus är tänt i fönstret och flera till i rummet, medan jag tittar på lyckliga brudparet. Idag har jag kramat mina barn extra mycket, vi har lekt, bakat, fikat och bara varit. Jag är så tacksam för varje stund ihop med dem. 

Ta hand om varandra

Kram Anna