Idag tog vi farväl av min älskade mormor. Det var vackert, min syster och min kusin sjöng och spelade så fint. Jag kände mig väldigt samlad när vi kom in i kyrkan. Inte alls nära till gråt. Tänkte att jag kanske redan fått utlopp för den värsta sorgen, tårarna kanske inte behöver rinna, jag kanske kan se det fina med den här stunden istället.. Men det dröjde inte länge förrän jag brast, min kusin sjöng och spelade "håll mitt hjärta" av Björn Skifs, prästen var så bra, psalmerna var helt rätt, min syster sjöng och spelade "angel" av Sarah maclachlan och "My heart Will go on" av Celine Dion. När hon sjöng den sista versen på den sista sången innan ceremonin var över strömmade helt plötsligt solljuset in i kyrkan från den regntunga och grå himlen, det var det enda solljuset vi såg idag, det var precis som om mormor ville säga "tack"..
Efter en begravning är jag helt tom på energi. Idag var inget undantag.
Inte nog med att mormor fick lida i tre år av sin cancer, förra veckan fick min kusin besked att hennes yngsta dotter fått samma diagnos. Jag hatar denna sjukdom!
I wish cancer could get cancer and die..
Kram Anna